söndag, juni 05, 2011

sanningar

Avigan spred lite kärlek och uppskattning och jag ler och bugar. Med priset kom uppmaningen att berätta åtta sanningar om en själv, och vad är ett bätte forum för lite självutvikningar än just bloggosfären? Så här kommer åtta mer eller mindre oviktiga saker om mig.


1. Jag vägrade att äta grönsaker och nästan all sorts frukt ända fram till att jag blev myndig. Två år senare blev jag vegetarian, och jag undrar fortfarande hur jag kunde gå från att vara ett militant kött-och-potatis-barn till helhjärtat vego.

2. Ordvitsar, absurditeter och snabb humor är det bästa jag vet. Uppvuxen med en pappa som skapade ordvitsar och gåtor på löpande band övade jag upp den sidan under ivrigt påhejande, och känner en djup inre tillfredställelse varje gång jag får till en bra.

3. Konflikter är bland det jobbigaste som finns, och jag är ruskigt konflikträdd. Jag kan vara envis som synden när jag sätter den sidan till, men jag städar hellre tusen skitiga lägenheter än startar bråk kring småsaker. Jag har nog inte skrikit åt någon sen jag var femton (och då var det nog bara mamma).

4. Jag har ett väldigt selektivt minne. Märkliga och onödiga fakta suger sig fast som små sniglar i mitt huvud, men att komma ihåg vad jag lånat ut till någon –det är helt omöjligt. Att låna något av mig är detsamma som att få det, om man inte själv kommer ihåg att lämna tillbaka det.

5. Jag är en språksnobb och –polis. Jag rättar ofta automatiskt folk när de använder fel grammatik (när jag inte kommer på att hejda mig), och skäms ibland hemskt efteråt, för det är ju inte speciellt trevligt att göra så. Men mail och texter med talspråk, stavfel, särskrivningar –hu så det kliar i mig.

6. Om jag kunde jobba halvtid och sedan ägna resten åt min tid åt att odla grönsaker, pyssla och engagera mig i alla frågor som jag brinner för, då skulle jag av hela mitt hjärta vilja göra det. Men jag lyssnar för mycket på konventioner och förmaningar om pensioner hit och dit för att våga just nu.

7. Jag tycker oändligt mycket om människor, och att ha folk runtomkring mig. Men jag håller hellre föredrag för tusen personer än minglar, eller går på fest där jag inte känner nästan någon. Som allra bäst trivs jag i en lagom liten grupp med människor, några kända, några nya, där man kan prata och skratta utan att känna prestationsångesten slicka en i nacken.

8. Ibland funderar jag över vilken sorts tant jag skulle vilja bli. Jag ser framför mig en tant som är både knasig och klok, som har släppt alla bryderier om vad folk ska tycka, som bakar bullar till alla barn och står på barrikaderna för världen. Och däremellan röker pipa och säger sanningar. Då kan jag se fram emot att bli gammal.


2 kommentarer:

Cecilia N sa...

Punkt 1 skänker förtröstan till en mor som ibland blir orolig över somligas matvanor.

Jessica sa...

Vad kul att få veta mer om dig! Jag blev väldigt imponerad av din omvändelse från grönsakshatare till -älskare. Och jag känner så igen mig i din önskan att våga trots konventioner och pensionsförmaningar... Jag hoppas och tror att en dag kommer man fram till det där modet som krävs.