torsdag, januari 10, 2008

we feel pretty, oh so pretty...

Jag är inte gjord för att tentaplugga *suck från djupaste, mörkaste avgrundshålet*.
Så jag bloggar lite istället.

Innan jag lämnade ombonade föräldrahemmet för studentkorridorens levande och döda mjölbaggar (hittade ett nytt mjölbaggefäste igår -i kakaon *hurv*) och kalla verklighet gjorde jag mig ett pannband. Pannband är egentligen ganska töntiga. Jag ser mig själv i hemska, mångfärgade spännband på mellanstadiet. Så förvånad blev jag när jag förälskade mig i -ett pannband. Stickat enligt mönstret calorimetry med överbliven ecoull från våffelvantarna, ligger det som en varm och mjuk liten kompis över en trött hjärna.
Första stickningsförsöket resulterade i en alldeles för stor variant, så det var bara att frogga och böra mindre. Men sen it was good. And ain't we pretty..?



4 kommentarer:

Anonym sa...

Hah, pretty it is. Har också haft en aversion mot pannband sedan överdosen i barndomen. Döm om min förvåning då jag blev kär i ett på stan. I love it.

Eva i Halmstad sa...

Kanske dags att prova med ett pannband, de var längesen för mej med.
Ha en go helg på dej,
Eva.

Eva i Halmstad sa...

Mönstret kommer från boken The Ultimate sock Book från Vouge Knitting.
Dom fungerar helt säkert som muddar också.
Eva.

Dödergök sa...

Å vad fint, och mjukt! Jag har klappat på ekoullen men inte köpt någon än, måste åtgärdas. :)